Mammavillocksåberätta

Har fõrt dagbok under resan och hãr kommer del 1.

Fre 11/12 2009

kl ar 7.40, vi sitter pa kopenhamns "Lufthavn" (flygplats)
tur man ar i god tid till det mesta
taxin och batresan, samt tagresan gick klanderfritt,
men nar vi ilandsteg pa Kastrup blev det segt
tuggummi och haftmassa i ett
med E-ticket var det meningen att man skulle checka in sjalv.
varken var avgang eller bokningsnr fanns tillgangligt.
det var upphovet till forsta kõandet och var kõ stod helt still

Lõr 12/12


nar jag skrev forsta sidan anade jag aldrig vad den fortsatta dagen skulle bjuda oss,
kõkõkõkõ
saa ordet har fatt en helt ny innebord for mig, likasa Heathrow och brittish airways.
Fanny har lovat att aldrig satta sin fot i London igen. hoppas anda hon andrar sig nagon dag
i skrivande stund sitter jag pa ett av brittish airways finare hotell dar man blandannat far se 20 exakt likadana, smala kinesiska flygverdinnor i ljusa kappor och likauppsatta hàrdekorationer. Vi spolar bandet tillbaka nagra timmar. Den forhallandevis korta kõ jag tidigare namde skulle avlõas av fler....
vi hade planenligt stigit pa flighten mellan Kopenham och London. Vi rorde oss nagra hundra meter men sen var dset stopp, 
- Javla Obama!!!!  tankte jag. Kunde du inte stanna i Olso.
Det visade sig vara den kanda Londondimman som stallde till det, vara tre timmars vãntetid pa heathrow borjade ticka,   klockan var drygt 8 pa morgonen, vi hade atit en pyttefrukost kl 2.30 och det kandes som en valsignelse nar de gick runt och bjod pa ''sandwich witth bacon and tomato''. Iskalla!!  Annu ackligade an vad det later,  tomato=ketchup.

Drygt 2 timmar forsenade kom vi sedan upp i luften. Ganska markligt egentligen? Dar ovan molnen ar det sa svart att forestalla sig vad som pagar 10 000 meter langre ner. Nar vi narmade oss London hade vi fortfarande 50 minuter innan vàrt plan till Hongkong skulle ga. Men eftersom inga plan varken startat eller landat under formiddagen pa Heathrow sa var det svart att hitta en lucka och komma ner i. Var vi antligen nadde mark, hade vi 30 minuter till avgang. Det visade sig vara knõkfullt och kõ for planen att hitta en gate att borda. Dar insàg vi att hoppet var kõrt savida inte det andra planet ocksa var forsenat. Vi rusade med strommen och tog en anslutningsbuss till terminal 3. nar vi kom dit sag vi vart plan och att det hade dragigt ifran ''pàstigningsrampen''. Vi rusade anda med ett slags innre hopp, da hamnade vi i nasta kõ och en ny genomgang av vara saker. Nu fick vi tillochmed ta av skorna. Manga av personalen verkade valdigt oengagerade. Fragade man fick man olika svar och det var ju inte valskyltat heller . Vi hade missat vart plan till HongKong!

Jag har glõmt att namna ett par tidigare kõer, varav en var lite onõdig. Vi vãntade med att ga igenom passkontrollen i Kõpenhamn och satte oss ner en stund, gick pa sista toabesõket osv. Under dessa 20 min hade ca 10 personer fõrvandlats till 150-200. Av detta kanske vi lãrt oss att passera sa snabbt som mõjligt. Tillbaka till var sista kõ som vi delade med flera hundra andra. Fõrsta halvtimmen var det tva personer som servade och varje ãrende tog 10-30 min, varav vart tillhõrde de halvtimmeslanga.De ringde in mer folk sa sedan var det 5 som servade. Det hemska var att alla stackare som skulle checka in var var blandade med alla oss som var fõrsenade, vilket resulterade i att ãven de missade sina avgangar.

I vilket fall som helst sa fixade de efter bãsta fõrmaga. Vi fick var sitt õvernattningskitt med T-shirt och toalettartiklar, t-r-biljetter till hotellet Renasaince och biljetter till Frankfurt och Lufthansa fõljande kvãll. Direktflyg till Ho-Chi-Minh kãnns i och fõr sig rãtt bra men ãn vagar man inte andas ut.


I färd att stiga på bussen till hotellet i London

I skrivande stund ãr klockan 12.30 i London och vi ska ga ner och inmundiga en god lunch, vilken vi ãr vãl vãrda. Ãrligt talat sa har det inte gatt nagon nõd pa oss det sista dygnet. Vi bor pa ett halvlyxigt hotell med jattegod mat, trevlig personal och sitter man i baren och tittar mot receptionen sa avlõser olika uniformer varandra. Snart ãr det dags inta var sista maltid innan vi hoppar pa bussen till terminal 1. Som vanligt sa fõrsõker jag se det fran den positiva sidan. Solen lyser och vi har tom tagit en promenad i den halvkalla vinterdagen.Jag iklãdd tunna gympabyxor, vilket jag och en indier varit ensamma om vad jag kunnat se dessutom var det nog inte gympa hans byxor var ãmnade till. Fõrhoppningsvis star bagaget kvar och vãntar pa oss och fõljer med samma flight som vi. Glãdjande nog ska vi aka fran samma terminal vi kommer till i Frankfurt, sa det bõr ju kunna flyta rãtt bra trots att vi har ganska kort tid dãr.


Fanny fick se de berömda bussarna.


I vãntan pa Gordot.... Har glõmt vem det var men det ~r just sa det kãnns nu i varje fall. Tror ni det gick att checka in pa de biljetter vi fick igar? En herre skulle hjãlpa oss att checka in pa E-ticket men det misslyckades lika totalt som det gjorde 1,5 dygn tidigare i Kõpenhamn. Go to desk 18, vilket vi ocksa gjorde och stãllde oss dãr fõ r speciella ãrenden. Nãr det slutligen var var tur verkade mannen vãldigt konfunderad och bõrjade stãlla fragor.
-Nu ãr det kõrt tãnkte jag. Det har sãkert blivit nagot fel igen!
Nu sitter vi i varje fall i vãnthallen pa terminal 1. Personalen har varit trevliga idag. Kanske mindre stressaade.
Fanny lekte precis spakãrring och sa:
-Om det kommer fram en apa pa spelet nu sa far vi otur pa resan. Om det kommer en annan figur sa blir det bra. Gissa vilken figur som kom upp!!!!!!!!!!! Vi enades om att det enbart gãllde bõrjan av resan.


Sõndag 13/12 Ho Chi Minh 11 pa kvãllen

De visade sig att bõrjan av resan inte var slut ãn. Flyget mellan London och Frankfurt kom ivãg med õver en halv timmes fõrsening. Vi insag att vi bara skulle ha 20 minuter pa oss tills planet till Ho Chi Minh skulle ga. Turligt nog hade vi tãnkt fel och resan tog bar 45 minuter och inte 1 h 45 minuter som vi tãnkt men det var ju en timmes tidsomstãllning. Den langa vandringen genom terminal 1 gick inte pa ett ogonblick precis.  Det kanndes ganska markligt att lamna ett Heathrow, myllrande av folk och flygplan pa kõ och sen befinna sig i en nastan folktom Frankfurt Flughafen.


På den här resan har vi lärt oss.... att vänta.


att stå.....


och gå....
...och så att vänta så klart ..och stå ...och gå...och.......



Dar fragade vi pa nytt var vart bagage kunde tankas vara. De var valdigt tillmotesgaende och kom in i planet narga minuter fore avgang och berattade att man inte lyckas finna det. I basta fall kanske det akte med oss tankte vi. Val ombord hamnade vi pa mitten vilken inte var nagon hojdare for mig o fanny som hade en stolpe framfor fotterna. Det var val ingen angenãm resa, men man sov ju lite grann i varje fall. Dessutom var vi bara ½timme forsenade vilket i och for sig var ovanligt, men nu var ju vi med sa da forstar man ju att det skulle handa.  I London sa en tjej - jag har akt har minst 20 ganger och jag har aldrig varit med om nagot liknande. Mammen pa Lufthansas plan som satt bredvid mig jobbade i Kuala Lumpur och akte ofta strackan och hade aldrig varit med om att nattflyget varit forsenat. Men som sagt, nagon gang maste vara den forsta, och nu var ju vi med!

Undrar om saker som rõntgas ofta blir radioaktiva? Da borde vart handbagage vara sjalvlysande vid det har laget. Vi sjalva har ocksa passerat sa manga kontroller att man inte bryr sig langre. Tidigare tyckte man att det var pinsamt och det pep. Vi klarade oss galant genom Kastrup. Pa Heathrow tappade jag rakningen pa hur manga ganger men viktigt ar att man har gott om tid och rena strumpor (vara var helt OK forsta dagen) T.o.m Stefan klarade sig igenom efter att ha plockar av balte och lite till.
Jo, nasta rõntkenundersokning ville vi gora i ett Europeiskt land, sa vi valde Tyskland och Frankfurt till vart nasta objekt. Fast egentligen inte. Vid det har laget hade vi fatt en viss vana att promenera igenom. Det enda som skillde sig at var fargen pa backarna man placerar prylar i (flaskor mm) och hur hjalpsam personalen var. Har och dar pep det om bade mor och dotter sa de fick kanna lite extra. Tyskarnas utrustning maste vara lite mer kanslig da vi gatt i exakt samma saker genom varje kontroll. Lite mer syntet i trosorna màhãnda?

Vet ni vad handbagage innehaller for personer med standiga forseningar?
Jo, tunna plastneccesãrer med olika miniprylar, utom t-shirtarna, som alltid ar XL for sakerhets skull. Som man fick på flygplatsen. Vistte ni att det finns tandkramstuber som ar sa jakla sma att de ryms inne i tandborsten och dessutom bara racker till atrt fylla borsten en gang? Behover ni sanna àk med Brittish Airways!

To be continued...