Mammavillocksåberätta

På båda sidorna om bron som leder fram till South Gate står 54 stenfigurer.
På höger sida demoner som kallas för asuras. På vänster sidan finns gudarna som kallas för devas.
Det är totalt 108 stenfigurer framför ett 23 meter högt torn med 4 ansikten som pekar åt de fyra väderstrecken.

På vardera sidan om gången finns en stor orm, Naga, med nio huvuden. Gudarna och demonerna har dragkamp med ormen.
http://www.guardian.co.uk/commentisfree/belief/2008/nov/01/cambodia-thailand

Resan tillbaka til Ho Chi Minh gick riktigt bra och hotellet vi bokat var rätt Ok, utan någon extra lyx. Stefan fyllde 50 år denna dag så vi gick direkt till Lemongras och beställde bord då det inte funnits plats de tidigare tillfällena vi varit där. Maten var jättegod till bra pris i mycket normalstora portioner. Vi fortsatte frossa i skaldjur som vi gjort en stor del av resan. I början åt jag mest soppor av olika slag för de är så himla goda. Maten är suverän i både Vietnam och Kambodja, då den inte är lika kryddad som i Thailand, men ändå har samma goda smaker. Vi unnade oss vin, vilket vi inte gjort så många gånger innan. Husets vin har varit bra på alla ställen, ofta australiskt och det är ju rätt fånigt att tycka att det är dyrt att betala 70 000 dong för ett glas då det knappt är 30 kr men i jämförelse med annat var det ju dyrt. Dyrt är det också att handla märkesklader på varuhusen. Orkar inte gå omkring och försöka fynda. Sista kvällen hittade vi faktiskt ett varuhus nära oss som vi inte tidigare fattat att det var ett varuhus. Där hade de jättefina barnkläder, något billigare än hemma så jag köpte lite på förmiddagen innan vi åkte. Köpte även ett par Pumabyxor, då jag insåg att det skulle bli riktigt kallt i mina gympabyxor som snarare kyler än värmer.

Samma kväll gick vi till hotell REX och hämtade ut min tavla som levererats dit. Sedan gick vi upp på sjätte våningen, där de hade en vietnamesisk Flamencogrupp och en ålderstigen Iglesiastyp som underhöll i pausen.

Stefan med de goda skladjuren på födelsedagen



Två danssugna tanter som drog upp en ung tjej och försökte lära henne Samba. De var väldigt duktiga på höftvickningarna men stegen var väl lite mindre noga (vi har ju gått kurs nu).Tuff tjej som vågade! Flamencogruppen spelade jättebra.

Näst sista dagen stannade Stefan och Fanny i HCM, medan jag åkte på en gruppresa till Mekongdeltat, fastän jag egentligen inte tänkt åka dit. Tyckte det blev för mycket att bara gå i staden. Stefan och Fanny besökte Independence Palace, där de precis stängde gången innan när vi var där.

Bild från IP

Själv träffade jag flera trevliga personer på min resa. Efter 2 timmar på en buss åkte vi ut på ett ovanligt blåsigt Mekong. Den stora båten fick nästan slagsida och vi var tvungna att fördela om vikten av resenärerna för att slippa alltför stora mängder skvalp in i båten.

Menorcaner som var mitt resesällskap första delen av resan.

På två resor jag varit har jag hört svenskar och gissa vart dessa kommit från? Norrland såklart.
Två sundsvallsbor och en udda amerikansk nybliven pensionär blev också trevligt sällskap.

En otroligt humoristisk guide. Nackdelen med stora sällskap är att man missar namn.


I båt nummer två rymdes vi 8 personer. Nu åker vi in i trånga flodarmar.


och trängre skulle det bli



Sista båten fick vi själva vara med och paddla. Nu var det rejält trångt så det gällde att hålla tungan rätt i munnen.



Förutom våra båtturer passade vi på att göra besök i en kokosnötsgodis"fabrik". Vi fick titta på tillverkningen och smaka olika sorter. Blev mest förtjust i en som var gjord av ingefära men jag köpte ett par som förhoppningsvis även andra skulle gilla. Godiset packas i två papper, varav det innersta är rispapper som är så tunt att det smälter i munnen.


Det dröjde länge innan vi fick vår första måltid, men senare gick det ingen nöd på oss. På biodlingen blev vi bjuden på ett jättegott te. Pratade med två tjejer från Perth, som berättade att de inte skulle kunna köpa något och ta med hem. Både Australien och Nya Zeeland har så otroligt hårda restriktioner om införsel. Rätt klokt av dem för vi ser ju hur det går här i Sverige sedan vi blivit så EU-anpassade. Förhoppningsvis slipper de en massa konstiga sjukdomar i grödor m.m. om de fortsätter de hårda restriktionerna. Efter det goda teet var det snart dags för nästa dukning. Efter paddlingen var det dags för fint fruktfat och lokal underhållning.

Tycker mig vara allätare av musikstilar men någon CD av den här gruppen kommer jag aldrig att investera i. Jag ser nog intresserad ut (satt längst fram) men ärligt talat så förstår jag mig inte på deras musik. Låter det naturligt illa eller är det inövat att låta så? Får undersöka hur det är med det?


Den rödstolade mannen har en grej under foten som han trampar på med ojämna-jämna mellanrum.

En av de tre sångerskorna som lät rätt lika allihop.


Efter en lång dag i trevligt sällskap var det skönt att återse mopparna igen.



Så var det dags att packa och ge sig av hem. Det var ju spännande att se hur det skulle gå på vägen hem. Skulle planen gå i tid. Skulle vi bli utstämplade ur landet rätt denna gång? När vi kom tillbaka från Thailand fick Stefan visum till den 21:a medan jag och Fanny bara fick till den 18:e. Vi lärde oss att kolla upp hur det såg ut i de olika köerna. Hur såg passkontrollanten ut? Verkade han, ibland hon, slö? Gick det snabbt i kön? Vi gav oss en stund innan vi valde kö de sista gångerna. Vi fick oss ett gott skratt när vi jämförde våra pass sista gången. Stefan blev utstämplad på sitt sista 15-dagarsvisum medan jag och Fannys visum som inte hade accepterats på hela resan helt plötsligt blev utstämplade, liksom våra 15-dagarsvisum med. Vi hade lite mer tur på hemresan. Vi hade fått tre skilda platser i planet men killen som checkade in bagaget till Hongkong ropade upp våra namn på Flygplatsen precis när bordingen började. Har ni hört ert namn med kinesisk brytning? Låter rätt kul.

Just nu håller jag på att få en brytning på denna apparat, då den hänger sig gång på gång. Tänkte skriva färdigt men orkar inte bråka mer med denna. Jag kommer att lägga in fler bilder någon dag då datorn är på bättre humör än idag. Tänkte mig lite olika rubriker, t.ex. människor i arbete, barn, motorbikes....
Min dagbok är betydligt mer välfylld men det kändes inte rätt att fortsätta skriva av den. Från Phu Quoch och framåt har jag bara skrivit delar av det hela. Tycker ändå det har varit kul att skriva dagbok, då man inser så snabbt man glömmer saker.
Snipp snapp snut.......

....så var denna resan slut

och vilket kyligt bemötande man fick sen...Vy från öresundsbron. Titta noga så ser ni alla vindkraftverk.

Har fõrt dagbok under resan och hãr kommer del 1.

Fre 11/12 2009

kl ar 7.40, vi sitter pa kopenhamns "Lufthavn" (flygplats)
tur man ar i god tid till det mesta
taxin och batresan, samt tagresan gick klanderfritt,
men nar vi ilandsteg pa Kastrup blev det segt
tuggummi och haftmassa i ett
med E-ticket var det meningen att man skulle checka in sjalv.
varken var avgang eller bokningsnr fanns tillgangligt.
det var upphovet till forsta kõandet och var kõ stod helt still

Lõr 12/12


nar jag skrev forsta sidan anade jag aldrig vad den fortsatta dagen skulle bjuda oss,
kõkõkõkõ
saa ordet har fatt en helt ny innebord for mig, likasa Heathrow och brittish airways.
Fanny har lovat att aldrig satta sin fot i London igen. hoppas anda hon andrar sig nagon dag
i skrivande stund sitter jag pa ett av brittish airways finare hotell dar man blandannat far se 20 exakt likadana, smala kinesiska flygverdinnor i ljusa kappor och likauppsatta hàrdekorationer. Vi spolar bandet tillbaka nagra timmar. Den forhallandevis korta kõ jag tidigare namde skulle avlõas av fler....
vi hade planenligt stigit pa flighten mellan Kopenham och London. Vi rorde oss nagra hundra meter men sen var dset stopp, 
- Javla Obama!!!!  tankte jag. Kunde du inte stanna i Olso.
Det visade sig vara den kanda Londondimman som stallde till det, vara tre timmars vãntetid pa heathrow borjade ticka,   klockan var drygt 8 pa morgonen, vi hade atit en pyttefrukost kl 2.30 och det kandes som en valsignelse nar de gick runt och bjod pa ''sandwich witth bacon and tomato''. Iskalla!!  Annu ackligade an vad det later,  tomato=ketchup.

Drygt 2 timmar forsenade kom vi sedan upp i luften. Ganska markligt egentligen? Dar ovan molnen ar det sa svart att forestalla sig vad som pagar 10 000 meter langre ner. Nar vi narmade oss London hade vi fortfarande 50 minuter innan vàrt plan till Hongkong skulle ga. Men eftersom inga plan varken startat eller landat under formiddagen pa Heathrow sa var det svart att hitta en lucka och komma ner i. Var vi antligen nadde mark, hade vi 30 minuter till avgang. Det visade sig vara knõkfullt och kõ for planen att hitta en gate att borda. Dar insàg vi att hoppet var kõrt savida inte det andra planet ocksa var forsenat. Vi rusade med strommen och tog en anslutningsbuss till terminal 3. nar vi kom dit sag vi vart plan och att det hade dragigt ifran ''pàstigningsrampen''. Vi rusade anda med ett slags innre hopp, da hamnade vi i nasta kõ och en ny genomgang av vara saker. Nu fick vi tillochmed ta av skorna. Manga av personalen verkade valdigt oengagerade. Fragade man fick man olika svar och det var ju inte valskyltat heller . Vi hade missat vart plan till HongKong!

Jag har glõmt att namna ett par tidigare kõer, varav en var lite onõdig. Vi vãntade med att ga igenom passkontrollen i Kõpenhamn och satte oss ner en stund, gick pa sista toabesõket osv. Under dessa 20 min hade ca 10 personer fõrvandlats till 150-200. Av detta kanske vi lãrt oss att passera sa snabbt som mõjligt. Tillbaka till var sista kõ som vi delade med flera hundra andra. Fõrsta halvtimmen var det tva personer som servade och varje ãrende tog 10-30 min, varav vart tillhõrde de halvtimmeslanga.De ringde in mer folk sa sedan var det 5 som servade. Det hemska var att alla stackare som skulle checka in var var blandade med alla oss som var fõrsenade, vilket resulterade i att ãven de missade sina avgangar.

I vilket fall som helst sa fixade de efter bãsta fõrmaga. Vi fick var sitt õvernattningskitt med T-shirt och toalettartiklar, t-r-biljetter till hotellet Renasaince och biljetter till Frankfurt och Lufthansa fõljande kvãll. Direktflyg till Ho-Chi-Minh kãnns i och fõr sig rãtt bra men ãn vagar man inte andas ut.


I färd att stiga på bussen till hotellet i London

I skrivande stund ãr klockan 12.30 i London och vi ska ga ner och inmundiga en god lunch, vilken vi ãr vãl vãrda. Ãrligt talat sa har det inte gatt nagon nõd pa oss det sista dygnet. Vi bor pa ett halvlyxigt hotell med jattegod mat, trevlig personal och sitter man i baren och tittar mot receptionen sa avlõser olika uniformer varandra. Snart ãr det dags inta var sista maltid innan vi hoppar pa bussen till terminal 1. Som vanligt sa fõrsõker jag se det fran den positiva sidan. Solen lyser och vi har tom tagit en promenad i den halvkalla vinterdagen.Jag iklãdd tunna gympabyxor, vilket jag och en indier varit ensamma om vad jag kunnat se dessutom var det nog inte gympa hans byxor var ãmnade till. Fõrhoppningsvis star bagaget kvar och vãntar pa oss och fõljer med samma flight som vi. Glãdjande nog ska vi aka fran samma terminal vi kommer till i Frankfurt, sa det bõr ju kunna flyta rãtt bra trots att vi har ganska kort tid dãr.


Fanny fick se de berömda bussarna.


I vãntan pa Gordot.... Har glõmt vem det var men det ~r just sa det kãnns nu i varje fall. Tror ni det gick att checka in pa de biljetter vi fick igar? En herre skulle hjãlpa oss att checka in pa E-ticket men det misslyckades lika totalt som det gjorde 1,5 dygn tidigare i Kõpenhamn. Go to desk 18, vilket vi ocksa gjorde och stãllde oss dãr fõ r speciella ãrenden. Nãr det slutligen var var tur verkade mannen vãldigt konfunderad och bõrjade stãlla fragor.
-Nu ãr det kõrt tãnkte jag. Det har sãkert blivit nagot fel igen!
Nu sitter vi i varje fall i vãnthallen pa terminal 1. Personalen har varit trevliga idag. Kanske mindre stressaade.
Fanny lekte precis spakãrring och sa:
-Om det kommer fram en apa pa spelet nu sa far vi otur pa resan. Om det kommer en annan figur sa blir det bra. Gissa vilken figur som kom upp!!!!!!!!!!! Vi enades om att det enbart gãllde bõrjan av resan.


Sõndag 13/12 Ho Chi Minh 11 pa kvãllen

De visade sig att bõrjan av resan inte var slut ãn. Flyget mellan London och Frankfurt kom ivãg med õver en halv timmes fõrsening. Vi insag att vi bara skulle ha 20 minuter pa oss tills planet till Ho Chi Minh skulle ga. Turligt nog hade vi tãnkt fel och resan tog bar 45 minuter och inte 1 h 45 minuter som vi tãnkt men det var ju en timmes tidsomstãllning. Den langa vandringen genom terminal 1 gick inte pa ett ogonblick precis.  Det kanndes ganska markligt att lamna ett Heathrow, myllrande av folk och flygplan pa kõ och sen befinna sig i en nastan folktom Frankfurt Flughafen.


På den här resan har vi lärt oss.... att vänta.


att stå.....


och gå....
...och så att vänta så klart ..och stå ...och gå...och.......



Dar fragade vi pa nytt var vart bagage kunde tankas vara. De var valdigt tillmotesgaende och kom in i planet narga minuter fore avgang och berattade att man inte lyckas finna det. I basta fall kanske det akte med oss tankte vi. Val ombord hamnade vi pa mitten vilken inte var nagon hojdare for mig o fanny som hade en stolpe framfor fotterna. Det var val ingen angenãm resa, men man sov ju lite grann i varje fall. Dessutom var vi bara ½timme forsenade vilket i och for sig var ovanligt, men nu var ju vi med sa da forstar man ju att det skulle handa.  I London sa en tjej - jag har akt har minst 20 ganger och jag har aldrig varit med om nagot liknande. Mammen pa Lufthansas plan som satt bredvid mig jobbade i Kuala Lumpur och akte ofta strackan och hade aldrig varit med om att nattflyget varit forsenat. Men som sagt, nagon gang maste vara den forsta, och nu var ju vi med!

Undrar om saker som rõntgas ofta blir radioaktiva? Da borde vart handbagage vara sjalvlysande vid det har laget. Vi sjalva har ocksa passerat sa manga kontroller att man inte bryr sig langre. Tidigare tyckte man att det var pinsamt och det pep. Vi klarade oss galant genom Kastrup. Pa Heathrow tappade jag rakningen pa hur manga ganger men viktigt ar att man har gott om tid och rena strumpor (vara var helt OK forsta dagen) T.o.m Stefan klarade sig igenom efter att ha plockar av balte och lite till.
Jo, nasta rõntkenundersokning ville vi gora i ett Europeiskt land, sa vi valde Tyskland och Frankfurt till vart nasta objekt. Fast egentligen inte. Vid det har laget hade vi fatt en viss vana att promenera igenom. Det enda som skillde sig at var fargen pa backarna man placerar prylar i (flaskor mm) och hur hjalpsam personalen var. Har och dar pep det om bade mor och dotter sa de fick kanna lite extra. Tyskarnas utrustning maste vara lite mer kanslig da vi gatt i exakt samma saker genom varje kontroll. Lite mer syntet i trosorna màhãnda?

Vet ni vad handbagage innehaller for personer med standiga forseningar?
Jo, tunna plastneccesãrer med olika miniprylar, utom t-shirtarna, som alltid ar XL for sakerhets skull. Som man fick på flygplatsen. Vistte ni att det finns tandkramstuber som ar sa jakla sma att de ryms inne i tandborsten och dessutom bara racker till atrt fylla borsten en gang? Behover ni sanna àk med Brittish Airways!

To be continued...