Del 4
Pa resan hade vi kommit till Phnom Penh och sjalv skriver jag tva dagar i rad. Maste passa pa innan vi lamnar Pattaya. Billigt och gott om datorer. Man satter sig inte sa garna och skriver nar det ar ko.
Vi bor i "lovesviten" pa 42 m2. Jag och Fanny tycker den ar bra men Stefan ogillar all trafik man hor. Har sjalv anvant proppar tva dagar i rad, da jag hela tiden horde hissen i vart forra rum. Har finns kyl, frys mikro. spis och flakt ovanfor spisen. Kaffekokare och neskaffe finns i alla rum vi varit. Till saken hor att vi mest varit i fyrstjarninga rum men det har har val just sa pass en trea. Det ar alltid rent och snyggt overallt man kommer. Man ser sopande manniskor vart man an vander sig. Vid Angkor stod hundratals och sopade lov utanfor templen. Det jobbigaste ar att vissa yrkeskategorier gar allt for nara pa en. Nar vi kom till baten stod mycket riktigt den och vantade pa den forseande bussen. Killar rusade fram och tog vara vaskor och sedan begarde de 5 dollar for att ha burit dem 100 m. Som tur hade jag inte det utan skickade fram dem till Stefan som gav dem en dollar.
...nagra timmar och en solbranna senare med betoning pa branna. Solfaktor 20 har tidigare inneburit att man inte fatt nagon farg alls. Men efter 5,5 timmar sittande pa ett batdack hande det andra saker. Jag och Fanny madde bra hela resan men blev rodflackiga medan Catrin inne i baten blev sjuk. Baten gick fint pa vagorna och vyn var fantastisk men det ar nog ingen resa jag skulle rekommendera a det varmaste precis. Vi sag mangder av palhus och fiskare i sina langsmala batar och markligt nog sa vinkade de flesta trots att batarna guppade obehagligt. Efter nagra timmar saktade vi ner och en annan bat korde upp jamsides. JAg trodde det var ett forsaaljningstrix och att de ville salja vatten m.m. Inget hande men en minut senare sag jag en lysande gron jacka pa baten somavlagsnade sig fran oss. Flickan med den grona jacka och munskydd som suttit med oss uppe pa dack hade forsvunnit.Framme i Phnom Penh invaderades båten av tuctuc-, och taxiforare. De kunde inte ta oss alla i en bil och Janne o Catrin akte med en betydligt finare, vars forare vi kom att ha mycket gladje av medan vi stannade i Phnom Penh. Istallet for att aka direkt till dodens falt blev det vilostund for alla da resan var otroligt jobbig, fast man inte kan forklara annat an att kroppen sager sa.
De berömda pålhusen på sjön Tonle Sap, Kambodjas moder kallad, världens mest fiskrika sjö. Varje påle är ca 6 m och nedtryckt i sjöbotten. Under regnperioden ror man fram till dörren. Nu får man använda trappan istället.
Vissa hade lite lyxigare boende
Det var tusentals fiskare på Tonle Sapsjön
Fredag 18/12
Stefan drabbades ater av dalig mage sa vi var en man kort nar vi akte ut till dodens falt. Var chauffor Chhoun Sopeak Sada var oss behjalpliga hela dagen till en kostnad av 30 dollar. Han talade bra engelska och var val insatt i det kanbodjanska systemet. Precis som i manga andra fattiga lander ar korruptionen utbredd. De fattiga arbetar minst 364 dagar per ar och betalar alltmer skatt. Till skillnad mot i Sverige gar inte dessa till uppbyggnad av det egna landet utan det mesta gar i nagra redan rikas fickor, medan folket forblir fattigt.
Phnom Penh forefaller nagot lugnare an Ho Chi Minh eller ar det kanske sa att man har vant sig? Vi besokte Ryska marknaden, som var en trang, varm plats med mindre paflugna forsaljare men det kandes som inget av det som saldes var av intresse for oss. 15 minuter senare var vi ute pa gatan utan att ha spenderat ett ore. Vi passade pa att kopa biljetter till morgondagens resa till Vietnam Vi ville aka Mekongdeltat men efter att ha fardats pa Tonle Sap kanner vi att det racker med ytterligare nagra timmar till Chau Doc.
Vi besokte alltsa "Dodens falt", som inte alls sag ut som jag forestallt mig. Precis till hoger fanns ett litet museum som berattade i ord och bild och man fick se en informationsfilm. Centralt lag den laskiga hoga byggnad som man fyllt med skelettdelar. Fran alla fyra sidor sag man dessa framst skallar, stora och sma. Manga var sprackta och man fick rysningar nar man gick runt det lilla omradet och kom fram till det trad, som man anvant for att slanga smabarn mot. Pa sa vis spracktes deras skallar. Snacka om sjukt!
Här inne förvaras de "omtalade" skelettdelarna.
Skallar
och mer galenskap
Nar vi kom hem hade Stefan piggnat till sa vi tog en tuctuc till Tuol Sleng, som var den skola som forvandlades till Pol Pots tortyrcentra. En stor byggnad i tre vaningar bestod av rum efter rum dar det stod en jarnsang i mitten och nagra attiraljer bredvid. Ovanfor pa vaggen fanns en bild pa en person liggande i just den sangen som torterats efter just den metoden. I en annan byggnad fanns tusentals fotograferade likt fangbilder, och jag var sa feg att jag undvek att titta dem i ogonen. Undra hur mycket fruktan det fanns i alla dessa? Ute pa garden fanns en stallning dar man hangde upp folk upp coh ner. Sedan stoppade de ner i stora karl fyllda av illaluktande gegga. I en byggnad fanns massor av rum om en svensk journalist som var har och fotograferade. Det fanns kommentarer som han skrivit da pa sjuttiotalet och kommentarer han skrev for nagra ar sedan. Han var ganska positiv innan men insag att mycket av det han sett och fotograferat var ett spel for galleriet. Han dog for nagot ar sedan.
Redskap för tortyr
Man saknar ord.....
Chhoun berattade att Pol Pot endast var en del av allt dodande i Kambodja och att bade Vietnam och Thailand har en stor del i alla som dog i Kambodja. Vi hade ju forstatt att Thailand varit inblandat da det var sa manga lemlestade i Siem Reap. Dar fanns aven ett rehabiliteringscenter precis dar den Rosa Bussen stannade.
I morgon reser vi vidare om allt gar enligt planerna och var stamplade visum inte ger oss nya problem. Vart stora samtalsamne de senaste dagarna har varit halsostatusen. Hel, halvdaliga magar och en forkylning som catrin dras med vill inte slappa. Det ats Dimor och Immodium for glatta livet. Jag och Fanny mar utmarkt.
19/12 dag?
Finns det skillnad pa dagar egentligen? Inte for manga kambodjaner i varje fall.
Vaknade 6.15 i morse. Da vi bor precis i korsningen sa hor man nar det borjar dagas. Hade tankt ga ut och satta mig utanfor men horde att nagon sopade trappan utanfor.
nagra timmar senare...Det regnade faktiskt ett par droppar nar vi at frukost och ar fortfarande halvmulet. Serveringspersonalen ar lite forvirrade(ovana?) har pa hotellet. Alltid fattas det nagot av bestallningen men nar man sager till sa blir det strax ordnat. Jag har varit ute pa tva fotorundor. Den forsta gick jag sjalv och skamdes som en hund, da jag utan en riel pa fickan fotade fattiga manniskor. Gransen gick vid att fotografera en som gav gavor till en av alla munkar som gick runt och samlade in morgonens gavor.
Tiggare av olika slag. Den gamle tiggande mannen i bakgrunden var kanske inte lika aktad.
..en timme senare passerade jag "skammes-ta-mej-fan-gransen" och fotade tva som gav till munkar. Situationen kandes lite mera diskret. Pa denna runda hittade Fanny och jag bade universitet och tempel.
Detta unga par hade en liten restaurang och gav till alla munkar som passerade.
Vi bor i "lovesviten" pa 42 m2. Jag och Fanny tycker den ar bra men Stefan ogillar all trafik man hor. Har sjalv anvant proppar tva dagar i rad, da jag hela tiden horde hissen i vart forra rum. Har finns kyl, frys mikro. spis och flakt ovanfor spisen. Kaffekokare och neskaffe finns i alla rum vi varit. Till saken hor att vi mest varit i fyrstjarninga rum men det har har val just sa pass en trea. Det ar alltid rent och snyggt overallt man kommer. Man ser sopande manniskor vart man an vander sig. Vid Angkor stod hundratals och sopade lov utanfor templen. Det jobbigaste ar att vissa yrkeskategorier gar allt for nara pa en. Nar vi kom till baten stod mycket riktigt den och vantade pa den forseande bussen. Killar rusade fram och tog vara vaskor och sedan begarde de 5 dollar for att ha burit dem 100 m. Som tur hade jag inte det utan skickade fram dem till Stefan som gav dem en dollar.
...nagra timmar och en solbranna senare med betoning pa branna. Solfaktor 20 har tidigare inneburit att man inte fatt nagon farg alls. Men efter 5,5 timmar sittande pa ett batdack hande det andra saker. Jag och Fanny madde bra hela resan men blev rodflackiga medan Catrin inne i baten blev sjuk. Baten gick fint pa vagorna och vyn var fantastisk men det ar nog ingen resa jag skulle rekommendera a det varmaste precis. Vi sag mangder av palhus och fiskare i sina langsmala batar och markligt nog sa vinkade de flesta trots att batarna guppade obehagligt. Efter nagra timmar saktade vi ner och en annan bat korde upp jamsides. JAg trodde det var ett forsaaljningstrix och att de ville salja vatten m.m. Inget hande men en minut senare sag jag en lysande gron jacka pa baten somavlagsnade sig fran oss. Flickan med den grona jacka och munskydd som suttit med oss uppe pa dack hade forsvunnit.Framme i Phnom Penh invaderades båten av tuctuc-, och taxiforare. De kunde inte ta oss alla i en bil och Janne o Catrin akte med en betydligt finare, vars forare vi kom att ha mycket gladje av medan vi stannade i Phnom Penh. Istallet for att aka direkt till dodens falt blev det vilostund for alla da resan var otroligt jobbig, fast man inte kan forklara annat an att kroppen sager sa.
De berömda pålhusen på sjön Tonle Sap, Kambodjas moder kallad, världens mest fiskrika sjö. Varje påle är ca 6 m och nedtryckt i sjöbotten. Under regnperioden ror man fram till dörren. Nu får man använda trappan istället.
Vissa hade lite lyxigare boende
Det var tusentals fiskare på Tonle Sapsjön
Fredag 18/12
Stefan drabbades ater av dalig mage sa vi var en man kort nar vi akte ut till dodens falt. Var chauffor Chhoun Sopeak Sada var oss behjalpliga hela dagen till en kostnad av 30 dollar. Han talade bra engelska och var val insatt i det kanbodjanska systemet. Precis som i manga andra fattiga lander ar korruptionen utbredd. De fattiga arbetar minst 364 dagar per ar och betalar alltmer skatt. Till skillnad mot i Sverige gar inte dessa till uppbyggnad av det egna landet utan det mesta gar i nagra redan rikas fickor, medan folket forblir fattigt.
Phnom Penh forefaller nagot lugnare an Ho Chi Minh eller ar det kanske sa att man har vant sig? Vi besokte Ryska marknaden, som var en trang, varm plats med mindre paflugna forsaljare men det kandes som inget av det som saldes var av intresse for oss. 15 minuter senare var vi ute pa gatan utan att ha spenderat ett ore. Vi passade pa att kopa biljetter till morgondagens resa till Vietnam Vi ville aka Mekongdeltat men efter att ha fardats pa Tonle Sap kanner vi att det racker med ytterligare nagra timmar till Chau Doc.
Vi besokte alltsa "Dodens falt", som inte alls sag ut som jag forestallt mig. Precis till hoger fanns ett litet museum som berattade i ord och bild och man fick se en informationsfilm. Centralt lag den laskiga hoga byggnad som man fyllt med skelettdelar. Fran alla fyra sidor sag man dessa framst skallar, stora och sma. Manga var sprackta och man fick rysningar nar man gick runt det lilla omradet och kom fram till det trad, som man anvant for att slanga smabarn mot. Pa sa vis spracktes deras skallar. Snacka om sjukt!
Här inne förvaras de "omtalade" skelettdelarna.
Skallar
och mer galenskap
Nar vi kom hem hade Stefan piggnat till sa vi tog en tuctuc till Tuol Sleng, som var den skola som forvandlades till Pol Pots tortyrcentra. En stor byggnad i tre vaningar bestod av rum efter rum dar det stod en jarnsang i mitten och nagra attiraljer bredvid. Ovanfor pa vaggen fanns en bild pa en person liggande i just den sangen som torterats efter just den metoden. I en annan byggnad fanns tusentals fotograferade likt fangbilder, och jag var sa feg att jag undvek att titta dem i ogonen. Undra hur mycket fruktan det fanns i alla dessa? Ute pa garden fanns en stallning dar man hangde upp folk upp coh ner. Sedan stoppade de ner i stora karl fyllda av illaluktande gegga. I en byggnad fanns massor av rum om en svensk journalist som var har och fotograferade. Det fanns kommentarer som han skrivit da pa sjuttiotalet och kommentarer han skrev for nagra ar sedan. Han var ganska positiv innan men insag att mycket av det han sett och fotograferat var ett spel for galleriet. Han dog for nagot ar sedan.
Redskap för tortyr
Man saknar ord.....
Chhoun berattade att Pol Pot endast var en del av allt dodande i Kambodja och att bade Vietnam och Thailand har en stor del i alla som dog i Kambodja. Vi hade ju forstatt att Thailand varit inblandat da det var sa manga lemlestade i Siem Reap. Dar fanns aven ett rehabiliteringscenter precis dar den Rosa Bussen stannade.
I morgon reser vi vidare om allt gar enligt planerna och var stamplade visum inte ger oss nya problem. Vart stora samtalsamne de senaste dagarna har varit halsostatusen. Hel, halvdaliga magar och en forkylning som catrin dras med vill inte slappa. Det ats Dimor och Immodium for glatta livet. Jag och Fanny mar utmarkt.
19/12 dag?
Finns det skillnad pa dagar egentligen? Inte for manga kambodjaner i varje fall.
Vaknade 6.15 i morse. Da vi bor precis i korsningen sa hor man nar det borjar dagas. Hade tankt ga ut och satta mig utanfor men horde att nagon sopade trappan utanfor.
nagra timmar senare...Det regnade faktiskt ett par droppar nar vi at frukost och ar fortfarande halvmulet. Serveringspersonalen ar lite forvirrade(ovana?) har pa hotellet. Alltid fattas det nagot av bestallningen men nar man sager till sa blir det strax ordnat. Jag har varit ute pa tva fotorundor. Den forsta gick jag sjalv och skamdes som en hund, da jag utan en riel pa fickan fotade fattiga manniskor. Gransen gick vid att fotografera en som gav gavor till en av alla munkar som gick runt och samlade in morgonens gavor.
Tiggare av olika slag. Den gamle tiggande mannen i bakgrunden var kanske inte lika aktad.
..en timme senare passerade jag "skammes-ta-mej-fan-gransen" och fotade tva som gav till munkar. Situationen kandes lite mera diskret. Pa denna runda hittade Fanny och jag bade universitet och tempel.
Detta unga par hade en liten restaurang och gav till alla munkar som passerade.
Kommentarer
Trackback
