Del 5
HAPPY BIRTHDAY Janne den 25/12 och Stefan idag den 6/1. Vi ska ga ut och ata nagot gott pa en restaurang som varit fullbokad tva ganger innan da vi varit dar. Vi ar nu tillbaka i HCM city om ni inte hanger med i svangarna.
Pa baten till Vietnam....
Chhoun Sopheak Sada kom och hamtade oss i avtalad tid. 10 minuter senare stod vi vid kajen och lastade over vara vaskor.
Vår taxichaufför och kunnige Chhoun Sopheak Sada
Vi var de enda som skulle aka och det verkade som om vi skulle kunna komma ivag lite tidigare - tills de tittade i vara pass......vara overklistrade visum skulle knappast ga igenom i Vietnam trodde de (och nu sahar i efterhand visade det sig att de verkligen hade ratt i sina farhagor). Vi kande alla att detta hander oss igen... och Fanny borjade grata. Killarna blev lite oroliga. Jag ilsknade till och berattade att Fanny var ledsen for allt sturl vi haft pa resan. Dont klaj miss, sa en kille trostande. De ringde samtal och en passpolis som skulle med oss till gransen stod och pratade med nagon och nar de insag att vi var svenskar kom de pa att vi utan problem kunde fa ett 15-dagars visum. Batresan blev behaglig och de tva vietnamesiksa killarna var jattegulliga. De korde denna rutt dagligen Chau Doc- Phnom Penh fram och tillbaka. Vid kambodjanska gransen klev polisen av. Vi gick upp och fick vara pass stamplade utan problem. 20 min senare var vi vid Vietnamns grans och dar blev det problem. Jo om vi betalde 20 dollar var kunde de fixa det. Nar STefan sa att vi betalade efter att vi fatt passen stamplade andrade de sig och kunde inte hjalpa oss men gav oss ett 15-dagars visum gratis ( 15 dagar visade sig senare i verkligheten innebara 14 dagar for Stefan och 12 for mig och Fanny). Det som star i passet galler vare sig det ar ratt raknat eller fel, atminstone i Vietnam).
Val framme i Chau Doc insag vi att vara intentioner att sjalva hitta en taxi for att komma billigare undan nog inte var de ratta. Vi ilandsteg pa en brygga som paminde om spangen jag som barn balanserade mig over. Att den holl for vara resvaskor var ett under. Vi stod dar in the middle of nowhere, blev mottagna av tva rokande pojkar i sjuarsaldern och skjulen de bodde i gick inte av for hackor. I Kambodja sag vi inga rokare. Har i Vietnam verkar alla roka.
En kul grej var att han tog på sig vita märkesstrumpor och skor när han skulle gå iland vid passkontrollerna.
Har ni åkt en sån färja nån gång?
eller klivit iland med stora resväskor på en sån här brygga, mottagen av två rökande 8-åringar?
Phu Quoc
Har hande det egentligen inte sa himla mycket sa jag struntar i att skriva av dagboken, vilket jag alltmer gor da det kanns som att sitta och skriva sina memoarer.
På båten till PQ var det knökfullt inklusive alla motorfordon. Nej vi behövde inte balansera på den rampen tack och lov.
20/12 sondag
Har ni nagonsin vaknat upp och haft en vietnames i badrummet? Det gjorde jag och Fanny precis.Det visade sig att han stod pa andra sidan vaggen och han maste ju haft det varre da han hade en svensk i sitt badrum kl 6 pa morgonen. Detta hotell i RAch Gia var absolut det varsta vi haft av alla och da snackar vi tolv i skrivande stund. Det var sa javla ackligt att man bara lade sig ner med kladerna pa och duschade pa morgonen istallet. Nog om detta! For att komma hit sa blev vi alltsa tvungna att hoppa pa det erbjudande vi fick fran den snalla dont klaj killen. 20 dollar per man var ju ett ratt hogt pris tyckte vi men vi hade inga alternativ in the middle of nowhere utan nagon kunskap i vietnamesiska spraket. Var chauffor visade sig kunna lika mycket engelska som vara magar var fulla efter den langa resan. Kl 10 pa kvallen fick vi i oss lite frukt och brod.
Vi tog den stora baten till on Phu Quoc, da det visade sig att den vag vi tankt visserligen var narmare men batarna inte var att lita pa. Var bat var fullpackad av manniskor, nastan enbart asiater och jag blev ju en aning forvanad nar vi efter manga om och men hamnade vid ett hotell vi tyckte verkade OK. Det formligen kryllade av svenskar och helt plotsligt sa kande man sig som en del av sallskapsresan. Vi kande oss inte nojda med hotellet och fick kontakt med "rakan" Skaldjuret alltsa. Han var oss behjalplig med det ena och det andra men vi kande att han inte var helt att lita pa. Han hade kontakter uppi i norra delen av on och forsakrade oss att det var valdigt bra dar. Vi akte dit med privatchauffor som han ordnat. Vagarna var halvt bortspolade pa var vag dit och vi undrade vad vi gett oss in pa. Efter ett par timmar och ett antal resenarer som maste ha sett ut som utropstecken i ansiktet var vi framme vid var forsta resort. En Vietnamesisk professor som kommit tillbaka fran USA holl pa att bygga upp denna. Han undervisade i Hanoi pa universitet och ledde samtidigt byggnationsarbetet. Nagra bungalows var sa klara att man kunde bo dar men det krop i kroppen pa oss vid tanken att bo dar under en kokospalm och titta ut over en tom badvik hela dagen och ga och satta sig pa samma restaurang varje maltid med exakt samma samtalspartners. Riktigt sa lugnt ville vi nog inte ha det. Nasta stalle var mer uppvaxt men förutsättningarna nog desamma.
Inte mycket till strand men å andra sidan hade det inte blivit någon trängsel med oss 5 som enda gäster. Fantastiskt fint vatten.
Vi fortsatte var resa norrut och var strax sa langt norrut pa on man kunde komma. Dar, tre km bort fanns kambodjanska gransen som vi sa garna behovde passera for att fa nya dagar i Vietnam men sa enkelt var det minsann inte.
Några fiskebåtar och Kambodja som skymtar i bakgrunden
Byn vi kom till var fylld av fart och flakt och bla fiskebatar i tusental. Ons egen Tore Skogman upptradde och alla appladerade med jamna mellanrum fast inte efter latarna som jag ar van. Med fart och flakt menar vi restaurangen som hade stora panoramafonster ut over hela havet. Vi var garanterat de enda icke vietnameserna pa stallet och det var inte helt enkelt att bestalla. Efter att de storsta lingvisterna pa stallet inkallats fick vi till slut var bestallning bestaende av 3 pineapplemilkshakes, 1 ol och 1 Coke. Vet ni att vuxna vietnameser inte verkar ha nagra forutsattningar for att lara sig tala engelska? Hoppas verkligen de sma barnen far lara sig det innan deras tal apparat stelnat. Jo den gor faktiskt det i tolvarsaldern har jag fatt lara mig. Att vi svenskar ar sa duktiga pa att prata andra sprak ar for att vi har nastan alla vokalljud som finns i alla sprak over varlden sa darfor ar forutsattningarna helt annorlunda for oss. Vad jag ville ha sagt ar att man kan lyssna pa en vietnames som glatt och vanligt pratar engelska med en utan att forsta ett enda dugg och trots att de sakert sager ratt ord.
Tore Skogman i bakgrunden
Pa baten till Vietnam....
Chhoun Sopheak Sada kom och hamtade oss i avtalad tid. 10 minuter senare stod vi vid kajen och lastade over vara vaskor.
Vår taxichaufför och kunnige Chhoun Sopheak Sada
Vi var de enda som skulle aka och det verkade som om vi skulle kunna komma ivag lite tidigare - tills de tittade i vara pass......vara overklistrade visum skulle knappast ga igenom i Vietnam trodde de (och nu sahar i efterhand visade det sig att de verkligen hade ratt i sina farhagor). Vi kande alla att detta hander oss igen... och Fanny borjade grata. Killarna blev lite oroliga. Jag ilsknade till och berattade att Fanny var ledsen for allt sturl vi haft pa resan. Dont klaj miss, sa en kille trostande. De ringde samtal och en passpolis som skulle med oss till gransen stod och pratade med nagon och nar de insag att vi var svenskar kom de pa att vi utan problem kunde fa ett 15-dagars visum. Batresan blev behaglig och de tva vietnamesiksa killarna var jattegulliga. De korde denna rutt dagligen Chau Doc- Phnom Penh fram och tillbaka. Vid kambodjanska gransen klev polisen av. Vi gick upp och fick vara pass stamplade utan problem. 20 min senare var vi vid Vietnamns grans och dar blev det problem. Jo om vi betalde 20 dollar var kunde de fixa det. Nar STefan sa att vi betalade efter att vi fatt passen stamplade andrade de sig och kunde inte hjalpa oss men gav oss ett 15-dagars visum gratis ( 15 dagar visade sig senare i verkligheten innebara 14 dagar for Stefan och 12 for mig och Fanny). Det som star i passet galler vare sig det ar ratt raknat eller fel, atminstone i Vietnam).
Val framme i Chau Doc insag vi att vara intentioner att sjalva hitta en taxi for att komma billigare undan nog inte var de ratta. Vi ilandsteg pa en brygga som paminde om spangen jag som barn balanserade mig over. Att den holl for vara resvaskor var ett under. Vi stod dar in the middle of nowhere, blev mottagna av tva rokande pojkar i sjuarsaldern och skjulen de bodde i gick inte av for hackor. I Kambodja sag vi inga rokare. Har i Vietnam verkar alla roka.
En kul grej var att han tog på sig vita märkesstrumpor och skor när han skulle gå iland vid passkontrollerna.
Har ni åkt en sån färja nån gång?
eller klivit iland med stora resväskor på en sån här brygga, mottagen av två rökande 8-åringar?
Phu Quoc
Har hande det egentligen inte sa himla mycket sa jag struntar i att skriva av dagboken, vilket jag alltmer gor da det kanns som att sitta och skriva sina memoarer.
På båten till PQ var det knökfullt inklusive alla motorfordon. Nej vi behövde inte balansera på den rampen tack och lov.
20/12 sondag
Har ni nagonsin vaknat upp och haft en vietnames i badrummet? Det gjorde jag och Fanny precis.Det visade sig att han stod pa andra sidan vaggen och han maste ju haft det varre da han hade en svensk i sitt badrum kl 6 pa morgonen. Detta hotell i RAch Gia var absolut det varsta vi haft av alla och da snackar vi tolv i skrivande stund. Det var sa javla ackligt att man bara lade sig ner med kladerna pa och duschade pa morgonen istallet. Nog om detta! For att komma hit sa blev vi alltsa tvungna att hoppa pa det erbjudande vi fick fran den snalla dont klaj killen. 20 dollar per man var ju ett ratt hogt pris tyckte vi men vi hade inga alternativ in the middle of nowhere utan nagon kunskap i vietnamesiska spraket. Var chauffor visade sig kunna lika mycket engelska som vara magar var fulla efter den langa resan. Kl 10 pa kvallen fick vi i oss lite frukt och brod.
Vi tog den stora baten till on Phu Quoc, da det visade sig att den vag vi tankt visserligen var narmare men batarna inte var att lita pa. Var bat var fullpackad av manniskor, nastan enbart asiater och jag blev ju en aning forvanad nar vi efter manga om och men hamnade vid ett hotell vi tyckte verkade OK. Det formligen kryllade av svenskar och helt plotsligt sa kande man sig som en del av sallskapsresan. Vi kande oss inte nojda med hotellet och fick kontakt med "rakan" Skaldjuret alltsa. Han var oss behjalplig med det ena och det andra men vi kande att han inte var helt att lita pa. Han hade kontakter uppi i norra delen av on och forsakrade oss att det var valdigt bra dar. Vi akte dit med privatchauffor som han ordnat. Vagarna var halvt bortspolade pa var vag dit och vi undrade vad vi gett oss in pa. Efter ett par timmar och ett antal resenarer som maste ha sett ut som utropstecken i ansiktet var vi framme vid var forsta resort. En Vietnamesisk professor som kommit tillbaka fran USA holl pa att bygga upp denna. Han undervisade i Hanoi pa universitet och ledde samtidigt byggnationsarbetet. Nagra bungalows var sa klara att man kunde bo dar men det krop i kroppen pa oss vid tanken att bo dar under en kokospalm och titta ut over en tom badvik hela dagen och ga och satta sig pa samma restaurang varje maltid med exakt samma samtalspartners. Riktigt sa lugnt ville vi nog inte ha det. Nasta stalle var mer uppvaxt men förutsättningarna nog desamma.
Inte mycket till strand men å andra sidan hade det inte blivit någon trängsel med oss 5 som enda gäster. Fantastiskt fint vatten.
Vi fortsatte var resa norrut och var strax sa langt norrut pa on man kunde komma. Dar, tre km bort fanns kambodjanska gransen som vi sa garna behovde passera for att fa nya dagar i Vietnam men sa enkelt var det minsann inte.
Några fiskebåtar och Kambodja som skymtar i bakgrunden
Byn vi kom till var fylld av fart och flakt och bla fiskebatar i tusental. Ons egen Tore Skogman upptradde och alla appladerade med jamna mellanrum fast inte efter latarna som jag ar van. Med fart och flakt menar vi restaurangen som hade stora panoramafonster ut over hela havet. Vi var garanterat de enda icke vietnameserna pa stallet och det var inte helt enkelt att bestalla. Efter att de storsta lingvisterna pa stallet inkallats fick vi till slut var bestallning bestaende av 3 pineapplemilkshakes, 1 ol och 1 Coke. Vet ni att vuxna vietnameser inte verkar ha nagra forutsattningar for att lara sig tala engelska? Hoppas verkligen de sma barnen far lara sig det innan deras tal apparat stelnat. Jo den gor faktiskt det i tolvarsaldern har jag fatt lara mig. Att vi svenskar ar sa duktiga pa att prata andra sprak ar for att vi har nastan alla vokalljud som finns i alla sprak over varlden sa darfor ar forutsattningarna helt annorlunda for oss. Vad jag ville ha sagt ar att man kan lyssna pa en vietnames som glatt och vanligt pratar engelska med en utan att forsta ett enda dugg och trots att de sakert sager ratt ord.
Tore Skogman i bakgrunden
Kommentarer
Postat av: evelina
låter som ni har haft en underbar resa :) själv så sitter jag i iskalla sverige och saknar er!
Postat av: sofie
oo sån hårborttagning har jag också bevittnat, fast det var bara på ögonbrynen. vore ball å kunna.
jag har faktiskt plockat bikinilinjen + allt annat därikring med pincett några gånger. mest ont fick jag i nacken.
Trackback
