Del 2 (manga dagar senare)
Ni bor passa er for att ta direktflyg mellan Frankfurt och Ho Chi Minh savida ni inte vill att planet mellanlandar i Bangkok sa ni kan ta er en benstrackare dar pa 1,5 timmar. Vi kollade deras rontgenapparater aven dar. Helt Ok och deras hya flygplats fick hogt betyg av bade Fanny och Stefan. Tyckte sjalv det var lite mycket betongfargat i de ovre pelarna men arkitekturen och logistiken verkade fungera bra. Vi ger den en klar fyra.
Lika manga stjarnor finns pa den ooppnade toarullen har inne i min skrivarlya "Khah san de nhat" = First Hotel. Det stammer nog ganska bra da det nog var det forsta hotell man kom till nar man lamnade flygplatsen i HCM. Det var vi, ett flertal taxibilar och hjalmprydda mopedister som invaderade gatorna, De korde sa snabbt och tatt i en sadan mangd att de mest paminde om nar man var liten och lekte i b'acken. Vattnet rusade i en viss riktning anda tills det kom ett hinder ivagen, da det sokte sig en annan mer lattframkomlig vag.
Orsaken till att vi tagit in pa detta hotell ar att vi klockan sex i morgonbitti (om tre timmar) ska aka vidare till siem Reap. Om vi hade haft lite flyt nar vi kom hit till Vietnam sa hade vi redan varit dar.
Men flyt ar val inte precis vad vi kanner att vi haft. Far val skylla pa den javla apan i Fannys spel!!!! Vi fick naturligtvis inte nagot bagage nar vi kom hit. Det var nog tur for troligtvis sa hade jag fatt en infarkt av forvaning om detta intraffat. Nu fick vi isatllet ga till "lost bagage" och agna 40 min at denna procedur. De var mycket trevliga och det markliga var att hon direkt kunde se att vart bagage fanns kvar i london. Tank vad tekniken gatt framat har i Asien! Varken i London eller Frankfurt kunde de se vart vart bagage befann sig men 1000 mil i ostlig riktning dar gick det. Nu forst fattar jag hur det gick till med de tre vise mannen! Vi var tvungna att vandra till vaning 4 innan vi hittade Vietnam Airlines. Vi skulle fa boka om var resa gratis trots att det stod att den inte var ombokningsbar. Har var otur lamnat oss nu? Hoppas aven att bagaget kommer tillratta for jag hade inte all min blodtrycksmedicin i handbagaget, vilket jag vet nu att jag ska ha i fortsattningen. Smasaker man egentligen klarar sig utan men visst mar fotterna lite battre efter ett visst umgange med en fotfil.
14/12 Sondag morgon 7.00
Har precis checkat in och som vanligt var vi i god tid. Vi vagar inte chansa utan maste rakna med att det varsta kan handa. Visserligen rakade vi ut for ett litet missode men det blir vi val inte lidande av forran den dag vi sak in i Vietnam nasta gang. Killen i passkontrollen stamp[lade vara visum som egentligen inte borjar galla forran den 18:e. Aja den dagen den sorgen. Han satte ett par tejp over sa vi far val se vad som hander? I vilket fall som helst sa fick vi valdigt god service pa First Hotel. Ocksa det enda hotell jag varit pa med ringklocka pa dorren. Vi fick en ros och frukt och innan det hade Stefan stott pa en man som absolut ville komma upp till oss med drinkar. Har uppstod vissa problem da han verkade vilja stanna kvar och vanta pa glasen. Da vi verkade oforstaende och inte svepte drinkarna direkt tog han tag i situationen sjalv. Han hallde helt sonika over drinkarna i glas som redan fanns pa rummet. Da vi ficke klart for oss att de tillhorde baren och kanse var de radda att vi skulle stoppa dem pa oss. De hade gjort jattegoda sandwiches och en bananinkl vatten som vi fick med som fardkost da vi inte hann ata frukosten pa hotellet. De betalade aven taxin till flygplatsen sa om man tyckte det var dyrt sa blev vi i varje fall mycket val omhandertagna. Klockan 5,50 en sondagsmorgon i Helsingborg ar det garanterar lugnt pa gatorna. Lugnare var det aven har an kvallen innan. Tusentals mopedister var endast 100tals. Iparken stod ett tjugotal manniskor och utovade ett chigongpass eller liknande. Overallt sag man motionerande vietnameser, allt fran gangare till lopare. Mopederna anvands till allt ohc da menar jag allt. En man korde massor av aggflak pa ryggen.
Flygfoto över Kambodja. Risodlingarna runt sjön Tonle sap. Under regnperioden är dessa områden helt översvämmade av sjön.
Samma kvall
Resan till Siem Reap gick klanderfritt for en gangs skull. Vid det har laget borjar vi bli hejare pa att gora olika visumansokningar m.m. Nar vi kom till Kambodja mottogs vi av en man kladd i munskydd. Han delade ut en ny lapp att fylla i. En halsodeklaration om att man inte bar pa olika besvarliga sjukdomar. Nar vi kom in till stan var Janne den forsta vi sag nar vi kom till hotellet. Catrin lag vid poolen och solade. Det kandes skont att vara ifatt dem.
Sicken härlig känsla att efter 2,5 dygn äntligen vara framme
Vart rum var riktigt fint med en dubbelsang och en bred sang till Fanny. Efter vart forsta dopp i poolen sa gick vi till det lilla varuhuset i narheten i forhoppning om att finna nagot att ha pa kroppen men priserna var hoga och strolekarna inte gjorda till mig ivarje fall. Pa kvallen besokte vi tva marknader, varav den ena var en nattmarknad. Jag och FAnny kopte var sin troja sa vi hade nagot att ta pa nasta dag men forsaljarna var valdigt efterhangsna sa det kandes mer jobbigt an trevligt att ga dar. Betydligt trevligare blev middagen sim smakade mycket bra enligt allas utlatande. Olen pa happy hour kostade 3,50 kr sa det var ju helt acceptabelt.
Här ska jävlar annama drickas brännvin.... (öl blev det)
Ölen ur en fjortonårings perspektiv (iföräldrars sällskap)
Trevligast och mest annorlunda var i varje fall motet med dr fish Chen-chen, som Janne tipsade om. I priset 2,5 dollar ingick aven en olsom man sippade pa under sina 20 min. Efter att halvt ha skrattat sig till dods av kittlingarna overgick man till ett akvarium med storre fiskar. Fiskarna smaskade i sig dott skinn lika bra som den fotfil vi har i det borttappade bagaget.
Pedikyr på ett mer naturligt sätt. Då vi var först var de sugna och jobbade som bara den. Såg samma i Pattaya men de stackars fiskarna var så trötta på turistfötter att de mest tittade ut genom glaset i brist på annat.
Mandag 15/12
Frukosten visade sig vara passamde for mig med massor av farska gronsaker och farsk frukt. Detta matte vara den riktiga D-dagen da allt vander! (trodde jag da jag skrev i boken alltsa) Just i skrivande stund kommer Stefan in och berattar att vart bagage ar i Huston (logn). I verkligheten har bagaget kommit till Siem Reap sa Stefan och JAnne aker och hamtar det nu, Gud vad skont att slippa handtvatta dagens trosor sa de ar torra i overmorgon. Nar man gjort det ett par ganger i rad kanns de inte sa frascha langre. Nasta orsak till att detta blev den stora dagen ar vart kulturella besok som manga bara far dromma om i livet.
Klockan 8 pa morgonen kom var guide Roeun SoPhal fram och halsade pa oss. Tillsammans vantade vi pa den minibuss som stod och vantade vid fel hotell. Var guide var mycket kunnig och berattade aven litet om det kambodjanska skolsystemet. Da man har brist pa larare gar de sma barnen i skola mella 8-11 och de aldre mellan 13-17. Eleverna lar lite vardagsengelska. Ovrig tid hjalper ofta barnen till hemma Man har tva timmars siesta pa manga stallen och jobbar darfor ganska lange pa kvallen.
Vår duktige guide Roeun SoPhal
to be continued......sitter fn pa femstjarniga hotellet Rex i HCM sa antligen har de datorer sa det racker. Tom skrivare. Sov gott!
KORT UPPDATERING
Del 1 Resan till Vietnam och Kambodja
Har fõrt dagbok under resan och hãr kommer del 1.
Fre 11/12 2009
kl ar 7.40, vi sitter pa kopenhamns "Lufthavn" (flygplats)
tur man ar i god tid till det mesta
taxin och batresan, samt tagresan gick klanderfritt,
men nar vi ilandsteg pa Kastrup blev det segt
tuggummi och haftmassa i ett
med E-ticket var det meningen att man skulle checka in sjalv.
varken var avgang eller bokningsnr fanns tillgangligt.
det var upphovet till forsta kõandet och var kõ stod helt still
Lõr 12/12
nar jag skrev forsta sidan anade jag aldrig vad den fortsatta dagen skulle bjuda oss,
kõkõkõkõ
saa ordet har fatt en helt ny innebord for mig, likasa Heathrow och brittish airways.
Fanny har lovat att aldrig satta sin fot i London igen. hoppas anda hon andrar sig nagon dag
i skrivande stund sitter jag pa ett av brittish airways finare hotell dar man blandannat far se 20 exakt likadana, smala kinesiska flygverdinnor i ljusa kappor och likauppsatta hàrdekorationer. Vi spolar bandet tillbaka nagra timmar. Den forhallandevis korta kõ jag tidigare namde skulle avlõas av fler....
vi hade planenligt stigit pa flighten mellan Kopenham och London. Vi rorde oss nagra hundra meter men sen var dset stopp,
- Javla Obama!!!! tankte jag. Kunde du inte stanna i Olso.
Det visade sig vara den kanda Londondimman som stallde till det, vara tre timmars vãntetid pa heathrow borjade ticka, klockan var drygt 8 pa morgonen, vi hade atit en pyttefrukost kl 2.30 och det kandes som en valsignelse nar de gick runt och bjod pa ''sandwich witth bacon and tomato''. Iskalla!! Annu ackligade an vad det later, tomato=ketchup.
Drygt 2 timmar forsenade kom vi sedan upp i luften. Ganska markligt egentligen? Dar ovan molnen ar det sa svart att forestalla sig vad som pagar 10 000 meter langre ner. Nar vi narmade oss London hade vi fortfarande 50 minuter innan vàrt plan till Hongkong skulle ga. Men eftersom inga plan varken startat eller landat under formiddagen pa Heathrow sa var det svart att hitta en lucka och komma ner i. Var vi antligen nadde mark, hade vi 30 minuter till avgang. Det visade sig vara knõkfullt och kõ for planen att hitta en gate att borda. Dar insàg vi att hoppet var kõrt savida inte det andra planet ocksa var forsenat. Vi rusade med strommen och tog en anslutningsbuss till terminal 3. nar vi kom dit sag vi vart plan och att det hade dragigt ifran ''pàstigningsrampen''. Vi rusade anda med ett slags innre hopp, da hamnade vi i nasta kõ och en ny genomgang av vara saker. Nu fick vi tillochmed ta av skorna. Manga av personalen verkade valdigt oengagerade. Fragade man fick man olika svar och det var ju inte valskyltat heller . Vi hade missat vart plan till HongKong!
Jag har glõmt att namna ett par tidigare kõer, varav en var lite onõdig. Vi vãntade med att ga igenom passkontrollen i Kõpenhamn och satte oss ner en stund, gick pa sista toabesõket osv. Under dessa 20 min hade ca 10 personer fõrvandlats till 150-200. Av detta kanske vi lãrt oss att passera sa snabbt som mõjligt. Tillbaka till var sista kõ som vi delade med flera hundra andra. Fõrsta halvtimmen var det tva personer som servade och varje ãrende tog 10-30 min, varav vart tillhõrde de halvtimmeslanga.De ringde in mer folk sa sedan var det 5 som servade. Det hemska var att alla stackare som skulle checka in var var blandade med alla oss som var fõrsenade, vilket resulterade i att ãven de missade sina avgangar.
I vilket fall som helst sa fixade de efter bãsta fõrmaga. Vi fick var sitt õvernattningskitt med T-shirt och toalettartiklar, t-r-biljetter till hotellet Renasaince och biljetter till Frankfurt och Lufthansa fõljande kvãll. Direktflyg till Ho-Chi-Minh kãnns i och fõr sig rãtt bra men ãn vagar man inte andas ut. 
I färd att stiga på bussen till hotellet i London
I skrivande stund ãr klockan 12.30 i London och vi ska ga ner och inmundiga en god lunch, vilken vi ãr vãl vãrda. Ãrligt talat sa har det inte gatt nagon nõd pa oss det sista dygnet. Vi bor pa ett halvlyxigt hotell med jattegod mat, trevlig personal och sitter man i baren och tittar mot receptionen sa avlõser olika uniformer varandra. Snart ãr det dags inta var sista maltid innan vi hoppar pa bussen till terminal 1. Som vanligt sa fõrsõker jag se det fran den positiva sidan. Solen lyser och vi har tom tagit en promenad i den halvkalla vinterdagen.Jag iklãdd tunna gympabyxor, vilket jag och en indier varit ensamma om vad jag kunnat se dessutom var det nog inte gympa hans byxor var ãmnade till. Fõrhoppningsvis star bagaget kvar och vãntar pa oss och fõljer med samma flight som vi. Glãdjande nog ska vi aka fran samma terminal vi kommer till i Frankfurt, sa det bõr ju kunna flyta rãtt bra trots att vi har ganska kort tid dãr.
Fanny fick se de berömda bussarna.
I vãntan pa Gordot.... Har glõmt vem det var men det ~r just sa det kãnns nu i varje fall. Tror ni det gick att checka in pa de biljetter vi fick igar? En herre skulle hjãlpa oss att checka in pa E-ticket men det misslyckades lika totalt som det gjorde 1,5 dygn tidigare i Kõpenhamn. Go to desk 18, vilket vi ocksa gjorde och stãllde oss dãr fõ r speciella ãrenden. Nãr det slutligen var var tur verkade mannen vãldigt konfunderad och bõrjade stãlla fragor.
-Nu ãr det kõrt tãnkte jag. Det har sãkert blivit nagot fel igen!
Nu sitter vi i varje fall i vãnthallen pa terminal 1. Personalen har varit trevliga idag. Kanske mindre stressaade.
Fanny lekte precis spakãrring och sa:
-Om det kommer fram en apa pa spelet nu sa far vi otur pa resan. Om det kommer en annan figur sa blir det bra. Gissa vilken figur som kom upp!!!!!!!!!!! Vi enades om att det enbart gãllde bõrjan av resan.
Sõndag 13/12 Ho Chi Minh 11 pa kvãllen
De visade sig att bõrjan av resan inte var slut ãn. Flyget mellan London och Frankfurt kom ivãg med õver en halv timmes fõrsening. Vi insag att vi bara skulle ha 20 minuter pa oss tills planet till Ho Chi Minh skulle ga. Turligt nog hade vi tãnkt fel och resan tog bar 45 minuter och inte 1 h 45 minuter som vi tãnkt men det var ju en timmes tidsomstãllning. Den langa vandringen genom terminal 1 gick inte pa ett ogonblick precis. Det kanndes ganska markligt att lamna ett Heathrow, myllrande av folk och flygplan pa kõ och sen befinna sig i en nastan folktom Frankfurt Flughafen.
På den här resan har vi lärt oss.... att vänta.
att stå.....
och gå....
...och så att vänta så klart ..och stå ...och gå...och.......
Dar fragade vi pa nytt var vart bagage kunde tankas vara. De var valdigt tillmotesgaende och kom in i planet narga minuter fore avgang och berattade att man inte lyckas finna det. I basta fall kanske det akte med oss tankte vi. Val ombord hamnade vi pa mitten vilken inte var nagon hojdare for mig o fanny som hade en stolpe framfor fotterna. Det var val ingen angenãm resa, men man sov ju lite grann i varje fall. Dessutom var vi bara ½timme forsenade vilket i och for sig var ovanligt, men nu var ju vi med sa da forstar man ju att det skulle handa. I London sa en tjej - jag har akt har minst 20 ganger och jag har aldrig varit med om nagot liknande. Mammen pa Lufthansas plan som satt bredvid mig jobbade i Kuala Lumpur och akte ofta strackan och hade aldrig varit med om att nattflyget varit forsenat. Men som sagt, nagon gang maste vara den forsta, och nu var ju vi med!
Undrar om saker som rõntgas ofta blir radioaktiva? Da borde vart handbagage vara sjalvlysande vid det har laget. Vi sjalva har ocksa passerat sa manga kontroller att man inte bryr sig langre. Tidigare tyckte man att det var pinsamt och det pep. Vi klarade oss galant genom Kastrup. Pa Heathrow tappade jag rakningen pa hur manga ganger men viktigt ar att man har gott om tid och rena strumpor (vara var helt OK forsta dagen) T.o.m Stefan klarade sig igenom efter att ha plockar av balte och lite till.
Jo, nasta rõntkenundersokning ville vi gora i ett Europeiskt land, sa vi valde Tyskland och Frankfurt till vart nasta objekt. Fast egentligen inte. Vid det har laget hade vi fatt en viss vana att promenera igenom. Det enda som skillde sig at var fargen pa backarna man placerar prylar i (flaskor mm) och hur hjalpsam personalen var. Har och dar pep det om bade mor och dotter sa de fick kanna lite extra. Tyskarnas utrustning maste vara lite mer kanslig da vi gatt i exakt samma saker genom varje kontroll. Lite mer syntet i trosorna màhãnda?
Vet ni vad handbagage innehaller for personer med standiga forseningar?
Jo, tunna plastneccesãrer med olika miniprylar, utom t-shirtarna, som alltid ar XL for sakerhets skull. Som man fick på flygplatsen. Vistte ni att det finns tandkramstuber som ar sa jakla sma att de ryms inne i tandborsten och dessutom bara racker till atrt fylla borsten en gang? Behover ni sanna àk med Brittish Airways!
To be continued...
